Det är jag det. Eller nåja. Men medan de ordinarie astronauterna semestrar så hoppar jag in och vikarierar lite grann på TV-planeten med nyhetsnotiser och ett och annat blogginlägg. Så kika in där med, vetja!
Arkiv för kategorin 'Allmänt'
Roligt tidsfördriv för filmnördar
Publicerade 19 juni 2008 Allmänt , Film 5 KommentarerTags: Film, quiz
Empire har ett klurigt litet quiz där det gäller att gissa 46 filmer enbart utfrån en enstaka bokstav från affischerna. Jag har knäckt 31 stycken men nu har jag kört fast lite. Flera av de som återstår ser ohyggligt bekanta ut, men jag kan inte riktigt pricka in dem. Nummer 37, till exempel - jag VET vad det är men kommer inte på det. Samma sak med nummer 17. Och 19, för den delen.
Damn, nu kan jag inte släppa det här förrän det är löst.
Hur många fixar ni? Och inget fusk nu.
Andra bloggar om film, tidsfördriv, quiz
To boldly go (where no Vulcan has gone before)
Publicerade 5 juni 2008 Allmänt , Humor , TV 2 KommentarerTags: science fiction, star trek, youtube
Häromdagen skrev jag ett inlägg om George Takeis kommande bröllop, och helt oavsiktligt fortsätter vi på temat Star Trek + gay med den här videon som jag snubblade över på YouTube:
Snygg tintad stumfilmsestetik som harmonierar fantastiskt med Shatners och Nimoys skådespeleri. Innehållet däremot får förmodligen Gene Roddenberry att vända sig i kistan.
Andra bloggar om star trek, science fiction, you tube
Det finns inget skäl att sluta umgås bara för att en av oss är död
Publicerade 15 maj 2008 Allmänt 0 Kommentarer
Just idag för två år sedan ramlade min vän Robert ihop och dog bakom disken i den butik där han arbetade. Hjärtinfarkt. 40 år gammal.
Så dumt. Så onödigt.
Jag spelar Maria McKees High Dive-platta och tänker på kvällen ett par år tidigare när jag släpade med mig Robert på hennes konsert på Nalen efter att ha prackat på honom alla hennes skivor, och vi stod två meter från scenen medan Maria gjorde en fullkomligt fantastisk konsert, och vi var båda lite tagna när vi gick därifrån och stannade till på en pub i närheten och tog en öl på deras uteservering och snackade igenom upplevelsen i den varma sommarkvällen och det var i största allmänhet en väldigt, väldigt minnesvärd afton.
Och sen var han borta. Två år trubbar av sorgen men det är fortfarande ett tomrum där något borde vara. Jag tänker på allt roligt vi hade och saknar alla samtal om allt från serier och science fiction till livet och kärleken. Hans blogg ligger fortfarande kvar där ute. Det händer att jag tittar in där. Det finns ju inget skäl att sluta umgås bara för att en av oss är död.
I believe that when we leave a place a part of it goes with us and part of us remains. Go anywhere in these halls, when it is quiet, and just listen. After a while you will hear the echoes of all of our conversations, every thought and word we’ve exchanged. Long after we are gone, our voices will linger in these walls for as long as this place remains. But I will admit that the part of me that is going will very much miss the part of you that is staying. — Babylon 5, “Objects in Motion”
Jag saknar dig, kompis.
SF gör helt om
Publicerade 18 april 2008 Allmänt , Film , Nyheter 5 KommentarerTags: bio, biotider, Film, se
Kommer ni ihåg för ett par månader sedan när biotider.se lade ner verksamheten eftersom de inte längre fick länka rakt in i SF:s sajt? (Jag skrev en snutt om det här.)
SF förklarade att man inte tillät “djuplänkning” för att man ville skydda sitt unika och attraktiva innehåll, och man ville inte att andra bara skulle plocka russinen ur kakan.
Well, guess what? SF har tydligen ändrat sig. Eller de har åtminstone gjort ett undantag för DN, vars På Stan-blogg idag stolt förkunnar att deras filmsidor numera direktlänkar rakt in i SF:s bokningssystem.
Är man helt ute och cyklar om man gissar att det var den dealen som var den utlösande faktorn till kivet med biotider.se?
***
För övrigt upptäckte jag just att Nicolas Grasset för någon månad sedan sålde biotider.se till en kommande filmsajt. Ska bli intressant att se vad det blir.
CHUD har hunnit tretton delar in i en rolig artikelserie med samlingsrubriken You Got It All Wrong, där deras skribenter turas om att förklara varför diverse välkända (och i många fall väl ansedda och/eller populära) filmer är överskattade, missförstådda eller i största allmänhet ute och cyklar. Några rullar som hittills synats i sömmarna och befunnits vara något mindre - eller något annat - än konsensus vill göra gällande är Fight Club, Battle Royale, Scarface, När lammen tystnar och Schindler’s List. Oavsett om man håller med eller ej är det rätt underhållande läsning som tvingar en att fundera igenom varför man egentligen tycker som man gör om vissa filmer.
Parentes: Påminner lite om spalten “Sacred Cows” som Uncut körde under första året eller två av sin levnad, där man - på ett betydligt hårdare sätt än CHUD - slaktade heliga kossor inom film och musik. Det var oftast fantastiskt läsvärt. Sen försvann den spalten och hela blaskan blev lite tråkigare. Nu har jag nog inte läst den alls på sju-åtta år.
Men alltihopa ger mig i alla fall anledning att damma av och lägga ut en egen text i samma anda, som jag skrev på jobbet för ett antal år sen: Tabu - 10 förbjudna åsikter. En hel del - men inte riktigt allt - är åsikter jag kan instämma i. Slut parentes.
Andra bloggar om film
Tre snabba…
Publicerade 9 april 2008 Allmänt , Film , Nyheter , Trailers 2 KommentarerTags: Film, filmkritik, youtube
* För första gången - mig veterligen - får en nyproducerad långfilm premiär på YouTube. The Cult of Sincerity (trailer ovan) är en independenthistoria av tre killar som heter Adam Browne, Brendan Choisnet och Daniel Nayeri. De lägger ut hela filmen gratis på nätet och hoppas tjäna en liten slant genom en deal med en musiksajt (de förklarar hela upplägget i en inledning innan filmen, och i den här intervjun). Jag har inte sett den än, men trailern ger ett välproducerat och ganska professionellt intryck, så det ska bli intressant. Och det ska också bli intressant att se om de lyckas få det hela att gå runt eller om alla bara är nöjda med att få något gratis. Nya distributions- och affärsmodeller är på väg när det gäller film och musik. Kan det här vara en av dem? Hela filmen finns här.
* MoviesOnline listar de 20 bästa feelbad-filmerna från de senaste 20 åren. Nu är det här visserligen en lista som definierar Edward Scissorhands som “feelbad” så man ska nog inte ta den på blodigt allvar. Det är deprimerande många titlar på listan som jag inte sett, men Lukas Moodyssons nattsvarta Lilja 4-ever kniper femteplatsen. Men var är filmer som Irreversible, Requiem for a Dream eller Happiness?
* I USA flammar debatten om filmkritikens hälsotillstånd upp med jämna mellanrum, och den diskussionen har varit i luften en del senaste månaderna. (Jag inbillar mig inte att särskilt många bryr sig men jag tycker det är intressant.) Movie City News har letat fram en gammal artikel från 1991 av Roger Ebert som har en del intressant att säga i ämnet. Till exempel:
Ett utdrag:
“Critics who write so everybody can understand everything are actually engaging in a kind of ventriloquism — working as their own dummies. They are pretending to know less than they do. But critics who write for other critics are hardly more honest, since they are sending a message to millions that only hundreds will understand. It’s a waste of postage.”
Och:
“What is happening here seems to be endemic in a lot of American journalism: People read the papers not in the hopes of learning something new, but in the expectation of being told what they already know. This is a form of living death.”
Rätt relevant även idag, nicht wahr?
(Japp, alla de här grejorna har jag hittat via utmärkta Movie City News, som är värd att ha bland sina bokmärken.)
Andra bloggar om film, filmkritik, youtube
Cissi Elwin vs. talibanerna
Publicerade 21 februari 2008 Allmänt , Film 0 KommentarerTags: afghanistan, Film
Gör det här tankeexperimentet: extrema och militanta västlaestadianer gör en stadskupp, utropar Sverige som Europas första renodlade teokrati och inför stenhårda morallagar. Bland annat proklamerar man att all film är omoralisk och måste förstöras. Beväpnade styrkor marscherar in i Svenska Filminstitutets arkiv och bränner alla negativ de kan hitta.
Men - allt är inte förlorat! Genom en bakdörr smyger nämligen Cissi Elwin och en icke namngiven labbtekniker in om nätterna och räddar så mycket de kan. De plockar de filmer de anser väsentliga att rädda till eftervärlden och gömmer de dyrbara rullarna i en bortglömd städskrubb på översta våningen i Filmhuset. När skrubben är full döljer de dörren genom att tejpa över den med Wallander-affischer.
Och de gör det med livet som insats. Den nyutropade kulturministern trycker upp Cissi i ett hörn och spänner ögonen i henne:
“Om jag hittar en enda rulle film i den här byggnaden måste jag döda dig.”
Men Cissi är inte den som viker ner sig.
“Du gör som du vill, men jag har inga fler filmer”, ljuger Cissi iskallt.
Eller hur? Men det är en alldeles sann historia, med den skillnaden att den utspelades i Afghanistan där labbteknikern Khwaja Ahmadshah och en av hans kollegor riskerade livet för att rädda det afghanska filmarvet när talibanerna tog över 1996.
Jag tycker det är en fascinerande historia och den ger också lite perspektiv åt det här med film. För de flesta av oss är det förströelse och underhållning och nåt vi gillar att diskutera över ett par öl. Nog så engagerat, för all del, men i slutänden är det nog inte så många av oss som skulle vara beredda att gå i döden för att rädda Victor Sjöströms/Ingmar Bergmans/Pelle Berglunds (stryk det som ej önskas) samlade verk undan mordiska kulturvandaler.
Men på andra håll i världen kan film vara en livsviktig fråga. I ett land med allmänt utbredd analfabetism får filmen nästan per automatik ytterligare roller än ren underhållning. Och inför krafter som vill utplåna det förflutna av religiösa skäl blir den en viktig del av den nationella identiteten och historien.
Det finns människor som riskerar livet för filmkonsten. Det kan vara värt att ägna en tanke nästa gång du ser en annons för Göta Kanal 2.
Fotnot: Bilden i toppen föreställer en utomhusbiograf i Kabul och är tagen av fotografen Simon Norfolk som intervjuas på BldgBlog, varifrån bilden är inlänkad.
Andra bloggar om film, afghanistan
Bloggywood rapporterar att biotider.se lägger ner verksamheten (edit: eller åtminstone bantar den) sedan SF beslutat sig för att stoppa sajten från att använda SF:s föreställningstider. Det var väl ett drag som inte direkt ökade SF:s popularitet.
Jag är inte ett dugg förvånad. Det står naturligtvis SF fritt att göra som de vill med sitt innehåll, men de har inte direkt visat att de fattat möjligheterna med webben.
För åtskilliga år sedan jobbade jag på en webbaserad cityguide, där vi försökte få till stånd någon form av samarbete med SF. Framför allt var vi naturligtvis intresserade av att kunna erbjuda våra besökare information om bioföreställningar och bokningsmöjligheter. Ungefär som Biotider har gjort. Jag satt själv inte med i de mötena, men förstod av mina kollegor att SF var kallsinniga till det mesta. “Vi behöver inte er”, verkade vara attityden.
Fine, do as you please. Men när man nekar Biotider att tillgå föreställningsdata så tackar man i praktiken nej till gratis reklam och en extra ingång till sin kassa. Jag har ingen aning om huruvida Biotider slussat några större skaror vidare till SF, men de lär inte ha åsamkat SF några förluster heller. För jag vet inte hur det är med er, men sf.se är inte en sajt jag brukar surfa på för nöjes skull. Det är pang in i kassan och boka och sedan ut igen. Vill jag läsa om film gör jag det på en sajt som kan erbjuda mer än filmbolagstexter och Allt om Film-reprints.
