Jean Servais som Tony le Stéphanois.
Jag har ett minne av att ha sett Rififi på tv för en ohygglig massa år sedan, men hade glömt i princip allt utom själva inbrottet. Därför var det väldigt trevligt att se om den på en fräsch dvd-utgåva och konstatera att inte bara inbrottet utan hela filmen står sig väldigt väl.
I centrum står Tony, spelad av Jean Servais som gör honom till en hårding med något sorgset över sig. Tony har just kommit ut från kåken och upptäcker att hans gamla flamma, Mado, numera kilar med klubbägaren Pierre Grutter. När hans gamla kompanjon Jo föreslår en kupp mot en juvelerarbutik accepterar Tony, men han modifierar planen – istället för att bara sikta på grejorna i skyltfönstret ska gänget ge sig på att plundra kassaskåpet.
Tonys metod är betydligt mer komplicerad, men efter att vi har fått ta del av gängets förarbete följer den klassiska, 28 minuter långa inbrottsscenen som utspelas under total tystnad – varken dialog eller musik bryter koncentrationen. Rififi brukar anses vara filmen som alla moderna kuppfilmer står i tacksamhetsskuld till, och det beror på inbrottssekvensen. (Faktum är att filmen till och med satte avtryck i språket: det är härifrån ordet ‘rififikupp‘ kommer.)
Som Roger Ebert påpekat skulle själva kuppen ha utgjort filmens klimax i en modern rulle. Nu kommer den någonstans i mitten, varefter berättelsen går vidare med det bittra efterspelet. Kassaskåpsexperten César – spelad av regissören Jules Dassin själv men under pseudonym – kan inte låta bli att ge bort en diamantring från kuppen till en sångerska på Pierre Grutters klubb, vilket sätter fart på en blodig händelsekedja.
Filmen är cirka två timmar lång men känns inte utdragen alls – tvärtom är det spännande och intressant hela vägen. Jean Servais har en smått magnetisk utstrålning, och filmen hämtar massor av stämning ur det vackra svartvita fotot av ett nattligt Paris. Rekommenderas helhjärtat!
0 Svar till “Rififi – noir av bästa märke”