Election av den enormt produktive Hong Kong-regissören Johnnie To handlar maktkamp inom triaderna. Vartannat år ska maffians äldermän välja en ny ledare, och denna gång står det mellan den hetsige Big D och den mer polerade Lok. Rösterna faller på Lok, vilket Big D vägrar acceptera. Konflikten är ett faktum, och centralt för att lösa den är jakten på symbolen för ledarskapet inom triaden – en snidad stav i form av ett drakhuvud.
Den som tänker att Hong Kong + gangsters = pangpangaction är fel ute den här gången. Jag tror inte det avlossas ett enda skott i Election. Däremot pratas det en väldig massa, av en mängd gamla maffiafarbröder som stundtals kan vara lite svåra att hålla isär, på samma sätt som det åtminstone inledningsvis är lite snårigt att minnas vem som är lojal med vem.
Tony Leung Ka-fai och Simon Yam är de tydligaste och starkaste karaktärerna som Big D och Lok, den ene obalanserad och aggressiv, den andra en prydlig affärsmannatyp. Deras närvaro lyfter de scener de medverkar i.
Det finns väldigt fina sekvenser i den här filmen, och våldutbrotten må vara ganska få och glest emellan men resulterar utan undantag i starka scener. Men det är lätt att tappa intresset emellanåt när skissartade karaktärer diskuterar allianser, och i viss mån känns första halvan av filmen som en något utdragen förberedelse för den betydligt intressantare sista tredjedelen.
Enligt dvd-omslaget tyckte Quentin Tarantino att Election var 2005 års bästa film. Vi har nog inte riktigt samma referensramar, han och jag. 2005 var året som gav oss Crash, Syriana, Jarhead, King Kong, Broken Flowers, Undergången, Good Night and Good Luck, The New World, Batman Begins, Capote, Lord of War, Mysterious Skin, Oldboy och Sin City för att nämna några. Även om man inte kan jämföra dem rakt av, så rankar jag nog de flesta av dem högre än Election.
Läs även andra bloggares åsikter om film, election, johnnie to
0 Svar till “Gangsters utan pangpang”